Söderhamns kommuns startsida Söderhamns kommuns startsida

Bekämpa jätteloka

Jätteloka

Här finns tips om hur du kan utrota den giftiga jättelokan.

Jätteloka är en mycket tålig växt som sprider sig snabbt. Växtsaft på huden kan det ge återkommande eksem och svåra brännblåsor. Naturvårdsverket rekommenderar att arten ska utrotas i Sverige.

Hur ser den ut?

Jätteloka (Heracleum mantegazzianum) påminner svagt om hundkäx eller björnloka, men är mycket större: 2 - 5 meter hög, stjälken kan bli 10 centimeter i diameter, bladen upp till en meter breda och de vita blommorna en halv meter.

Tillväxtanlagen sitter strax under markytan. Genom sin storlek och sitt utseende är jättelokan svår att förväxla med andra arter. Mindre exemplar kan dock förväxlas med strätta, kvanne eller vanlig björnloka.

Innan bekämpning måste du försäkra sig om att det är just jätteloka.

Björnloka (Heracleum sphondylium) är mindre, med en blomma som är 2 - 3 decimeter bred och sammansatta blad, till skillnad från jättelokans stora, spetsflikiga blad.

Andra arter som kan förväxlas är hundkäx/hundloka (Anthriscus sylvestris), kvanne (Angelica archangelica) och spenört (Laserpitium latifolium).

Hur växer den?

Jättelokan växer framförallt i fuktiga miljöer, vid bäckar, i kärr och på stränder. Men den kan även växa i vägkanter, på industritomter, banvallar och avstjälpningsplatser.

Växten blommar under en sommar, sätter frön och dör därefter. En enda planta kan producera 50 000 frön. Fröna kan ligga i jorden och vänta på att gro i åtminstone fem år.

Det innebär att du inte kan lita på att jättelokan är borta när du tagit död på existerande plantor. Du kan behöva hålla utkik efter fröplantor i upp till tio år. Fröna blåser lätt omkring och flyter bra och kan spridas långt bort.

Varför ska vi bekämpa jättelokan?

Naturvårdsverket rekommenderar att arten utrotas i Sverige, i första hand genom mekaniska metoder där du skär bort plantan. Om inte detta fungerar kan kemiska bekämpningsmedel användas.

Jättelokans växtsaft påverkar hudens känslighet för solljus. Barn är speciellt utsatta. Om du får växtsaft på dig och sedan vistas i solen kan du få brännblåsor och återkommande eksem. Skador uppträder flera timmar efter exponering och kan bli mycket svåra.

Jättelokan fördes in som prydnadsväxt till Sverige på 1800-talet. Den växer och sprider sig snabbt och är mycket konkurrenskraftig. Den kan bilda jättelokalandskap där andra växter trängs bort.

Viktigt vid bekämpning

  • Skydda hud och ögon från kontakt med växten och stänk av växtsaft.
  • Välj en mulen dag för att undvika solskador på dig.
  • Var försiktig med nerkletade redskap och kläder. Även intorkad växtsaft kan vara farlig.
  • Bekämpa växten innan den hinner sätta frön.
  • Var försiktig med avhuggna växtdelar.
  • Allt växtmaterial som innehåller mogna frön bör oskadliggöras på platsen.

Följ upp bekämpningen. Räkna med tre bekämpningstillfällen per säsong under tio års tid.

Ha tålamod, det tar tid innan effekterna märks.

Mekanisk bekämpning

Mekanisk bekämpning går ut på att svälta ut växten genom att ta bort ovanjordiska delar.

Använd handskar och täckande kläder för att undvika växtsaft på huden!

Slåtter: Sker bäst med lie när plantorna är cirka en halvmeter höga. Använd inte roterande klinga - då riskerar du att få växtsaft på dig. Bestånden måste slås minst tre gånger under ett år, eftersom plantorna sätter nödskott.

Toppkapning: Ska utföras sent på sommaren då växten blommar men inte hunnit sätta frö. Blomställningar kapas högt upp på stammen med en grov kniv monterad på ett långt skaft.

Rotkapning: Du kan kapa av pålroten strax under tillväxtpunkten med en hacka eller spade eller gräva av plantan så att den dör. Den avkapade eller uppgrävda plantan dras upp och bränns eller läggs att torka så att den förstörs. Rotkapning och uppgrävning är bäst att utföra på våren, då plantorna är små.

Övertäckning: Du kan skotta ett 25 - 30 centimeter tjockt lager lerhaltig jord över plantan som bekämpning.

Plöjning, kultivering eller jordfräsning: Kan vara lämpligt om marken är ointressant ur natursynpunkt. Även med dessa metoder måste du följa upp bekämpningen 2 - 3 gånger per säsong.

Kemisk bekämpning

Kemisk bekämpning bör så långt som möjligt undvikas. Men många bestånd av jätteloka växer i besvärlig terräng på branta sluttningar vid vattendrag, i stengärdsgårdar, trädridåer eller skog. Då kan det vara svårt att bekämpa växten mekaniskt.

För kemisk bekämpning får bara godkända preparat för syftet användas. Vissa preparat kräver särskilt användningstillstånd för spridning. Inom vissa områden är det förbjudet att sprida kemiska bekämpningsmedel.

Det är en fördel om kemisk bekämpning utförs på våren. då det är lättare att behandla varje planta om de hunnit växa sig så höga. Senare på säsongen kan du kombinera slåtter och mer kemisk bekämpning: hugg ner plantan och påför en liten mängd bekämpningsmedel på den kvarvarande stjälken, för att ta kål på växten.

Stämpling eller avstrykning: innebär individuell bekämpning av varje exemplar av växten. Det går åt mindre mängder preparat och preparatet hamnar bara där det är avsett att det ska göra verkan.

Sprutning: bör inte göras eftersom all växtlighet på platsen dör. När fröbanken gror får jättelokan ett försprång och gynnas istället för utrotas.

Vilka regler gäller?

Jättelokan är föreslagen att bli reglerad som en invasiv främmande art av unionsbetydelse genom förordning (EU) nr 1143/2014 om invasiva främmande arter. I dagsläget är det dock inte klart när en sådan reglering kan börja tillämpas.

För att undvika ett glapp mellan regelverken under 2017 så bedömer vi att det finns särskilda skäl för att Jordbruksverket ska kunna betrakta jättelokan som en ”annan växtskadegörare” enligt 3 § andra stycket växtskyddslagen. Det innebär att kommunen under 2017 kan hänvisa till att Jordbruksverket har en möjlighet att besluta om bekämpning av jätteloka enligt växtskyddslagen. Däremot kan alltså inte länsstyrelsen fatta beslut om jätteloka enligt växtskyddslagen.

Naturvårdsverket har särskilda föreskrifter med allmänna råd för kemiska bekämpningsmedel. Tänk på att det kan krävas tillstånd i förväg innan kemisk bekämpning får utföras. Kontakta gärna bygg- och miljöförvaltningen om du är osäker på vilka regler som gäller.

Granskad/Uppdaterad: 2018-05-22

Söderhamn - en kommun i Hälsingland: Bollnäslänk till annan webbplats, Hudiksvalllänk till annan webbplats, Ovanåkerlänk till annan webbplats, Ljusdallänk till annan webbplats, Nordanstiglänk till annan webbplats

Söderhamns kommun, 826 80 Söderhamn Tel 0270-750 00, Fax 0270-411 60, E-post - Ytterligare kontaktuppgifter