
Att kunna balansera fram mellan närhet, distans och kritik på ett konstruktivt sätt kräver öppenhet, mod och tillit både från forskaren och från deltagarna.
- Människorna i Söderhamn var beredda att släppa mig nära, och det gav mig god tillgång till värdefull kunskap, berättar Lotta Svensson.
Men hon mötte också misstänksamhet. Att möta någon som presenterar sig som forskare eller doktorand hör inte till vanligheterna bland de grupper hon träffade och intervjuade. Lotta Svensson är uppvuxen i Söderhamn, flyttade för studier, men bor nu sedan många år åter i Söderhamn. Hon upplever att hennes delaktighet/inblandning i livet i Söderhamn både underlättat och försvårat det vetenskapliga arbetet. Det underlättade när det gällde att skapa tillit. Eva Tjernström (s) kommunalråd i Söderhamn som var en av dem som Lotta Svensson intervjuade håller med:
- När vi haft det så nära har vi sett att det är seriös forskning med ett seriöst upplägg. Det som gjorts lokalt här har man kunnat följa efter vägen. Det är mycket lättare att bortse från något som kommer utifrån. De beska sanningar som framkom i Lottas forskning fick oss verkligen att fundera.
Den nära forskningen har också gjort att det avdramatiserats "Jag har lärt mig och förstått mycket mera. Forskningen blir både avdramatiserad och förmänskligad" säger en annan av de som intervjuats.
Lotta Svenssons slutsats är att det faktiskt går att ha ett samförståndstänkande och vara utvecklingsstödjande — samtidigt som man är kritisk. Det krävs tillräcklig närhet till deltagarna för att få del av deras kunskaper och erfarenheter — samtidigt som det måste skapas utrymme för reflektion och ett kritiskt förhållningssätt.
"
, (populärversion av avhandlingen "Vinna och försvinna? Drivkrafter bakom ungdomars utflyttning från mindre orter").
Vetenskapsradion
Forum p1, kl 13.20 den 17/11.