Söderhamns kommuns historia

Kanoner på Faxeholmen

Den första fasta bebyggelsen i Söderhamn härstammar från järnåldern. Det rörde sig då om några enstaka gårdar och spåren utgörs i dag endast av ett antal gravar.

Under lång tid var platsen som senare kom att bli Söderhamns stad en betydande hamn för handel och fiske.

Den 7 september 1620 fick Söderhamn sina stadsprivilegier av kung Gustav II Adolf, och då bestämdes också att stadens vapen skulle bestå av en pinass med två korsställda musköter på en silversköld.

Anledningen till stadsbildningen var den betydelsefulla och snabbt växande vapensmedjan, som försåg den svenska krigshären med musköter. Produktionen vid gevärsfaktoriet var igång långt in på 1800-talet.

Stadens historia präglas av flera svåra bränder. I maj 1721 plundrade och brände ryssarna Söderhamn. Förödelsen blev nästan total. Endast några byggnader, däribland kyrkan Ulrika Eleonora, skonades. Nya stora bränder härjade staden 1860 och 1865, men den största branden i stadens historia inträffade den 22 juli 1876. Nästan hela Söderhamn lades då i ruiner, varvid en tredjedel av stadens invånare blev hemlösa.

När staden byggdes upp igen följdes en strikt utformad stadsplan med rätvinkliga gatusystem och kvadratiska tomter. Samtidigt tillkom de många grönområden och parker som fortfarande präglar stadskärnan.

1800-talets mitt var den mest expansiva perioden i stadens historia. Tack vare den framväxande sågverksindustrin blev Söderhamn ett av landets industriella centrum.

Söderhamns kommun