Invasiva främmande arter

Så ser jättelokan ut, en av de invasiva främmande arter som inte hör hemma här.

Invasiva främmande arter räknas som ett av de absolut största hoten mot biologisk mångfald. Här får du veta vilka arter du ska hålla utkik efter och hur du kan bidra för att stoppa spridningen.

Främmande arter är djur, växter eller svampar som tagit sig till Sverige med hjälp av människan. Några av dessa främmande arter kallas invasiva främmande arter eller invasiva arter.

Dessa trivs för bra och ökar kraftigt och påverkar på så sätt den biologiska mångfalden, vilket kan skada arter och ekosystem och ha negativa effekter på jord- och skogsbruk. Invasiva främmande arter kan även orsaka ekonomisk skada eller påverka hälsan hos djur och människor negativt.

Om du hittar en invasiv art, oavsett på egen mark eller inte, får du gärna rapportera in fyndet till invasivaarter.nu. Där samlas fynd från hela landet och ger ett brett underlag för flera myndigheter, bland annat Söderhamns kommun.

Invasiva främmande arter i vår närhet

Alla invasiva främmande arter finns inte i vår kommun, men några har vi att hålla koll på. Till exempel jätteloka, svarthuvad snigel, parkslide och mördarsnigel. Här nedan kan du läsa mer om dem och hur de kan bekämpas. Tack för att du hjälper till!

Läs mer: Alla invasiva arter i Gävleborgs län – Länsstyrelsen Gävleborg Länk till annan webbplats.

Rapportera invasiva främmande arter

Kanske ser du någon av dessa arter i din närhet? Hjälp gärna till och att rapportera till Artdatabanken! Ingen inloggning behövs, men en bild på arten krävs.

Lär mer: Rapportera invasiva arter Länk till annan webbplats.

Markägarens ansvar

Några av våra invasiva främmande arter är listade på EU:s förteckning för invasiva främmande arter. Det innebär att dessa arter är förbjudna att importeras, säljas, odlas, transporteras (med undantag till avfallsanläggning), användas, bytas och sättas ut i naturen. Det är markägaren som ansvarar för att hantera invasiva arter på sin fastighet.

Hantera invasiva växter

Invasiva växter från enskilda hushåll kan lämnas för sluthantering till Långtå återvinningscentral i Söderhamn. Lägg avfallet i dubbla plastsäckar, förslut med en knut och transportera till Långtå återvinningscentral. Lägg sedan säckarna i en uppmärkt container för invasiva arter. Fråga personal på plats om du är osäker på vilken container som gäller.

För nuvarande kan Långtå återvinningscentral ta emot en begränsad mängd avfall från invasiva arter. Kontakta Söderhamn Nära för frågor om ditt avfall.

Läs mer: Söderhamns Nära kundservice Länk till annan webbplats.

Läs mer: Invasiva växter Långtå återvinningscentral Länk till annan webbplats.

Tips till trädgården och fisketuren

Det finns också saker du kan göra när du till exempel hanterar trädgårdsavfall och vid fiskevatten.

Läs mer: Hjälp till i kampen mot invasiva främmande arter – Länsstyrelsen Gävleborg Länk till annan webbplats.

Jätteloka är en mycket tålig växt som sprider sig snabbt och kan slå ut andra arter. Den avger växtsaft som irriterar huden och kan ge brändskadeliknande symptom i kombination med solljus. Arten finns med på EU:s förteckning över invasiva främmande arter och som markägare är man därmed ansvarig att hantera arten på sin fastighet.

Hur ser jätteloka ut?

Jätteloka (Heracleum mantegazzianum) påminner svagt om hundkäx eller björnloka, men är mycket större: 2–5 meter hög, stjälken kan bli 10 centimeter i diameter, bladen upp till en meter breda och de vita blommorna en halv meter. Arter som man kan förväxlas med jätteloka är Björnloka (Heracleum sphondylium) som är mindre, med en blomma som är 2 - 3 decimeter bred och sammansatta blad, till skillnad från jättelokans stora, spetsflikiga blad.

Markägarens ansvar

Jätteloka omfattas idag av den lagstiftning som rör invasiva främmande arter (EU-förordning nr 1143/2014). Markägare har därmed skyldighet att begränsa och bekämpa arten.

Hittar du jätteloka på kommunens mark är vi tacksamma om du anmäler det till Kundtjänst Länk till annan webbplats..

Skyddsföreskrifter

Jätteloka avger växtsaft som irriterar huden och kan ge brändskadeliknande symptom i kombination med solljus.

  • Skydda hud och ögon från kontakt med växten och stänk av växtsaft.
  • Välj en mulen dag för att undvika solskador på dig.
  • Var försiktig med nerkletade redskap och kläder. Även intorkad växtsaft kan vara farlig.
  • Bekämpa växten innan den hinner sätta frön.
  • Var försiktig med avhuggna växtdelar.
  • Allt växtmaterial som innehåller mogna frön bör oskadliggöras på platsen.

Läs mer: Bränd av jätteloka eller björnloka - Vårdguiden 1177 Länk till annan webbplats.

Bekämpa jätteloka

  • Slåtter: Sker bäst med lie när plantorna är cirka en halvmeter höga. Använd inte roterande klinga - då riskerar du att få växtsaft på dig. Bestånden måste slås minst tre gånger under ett år, eftersom plantorna sätter nödskott.
  • Rotkapning och grävning: Du kan kapa av pålroten strax under tillväxtpunkten med en hacka eller spade eller gräva av plantan så att den dör. Den avkapade eller uppgrävda plantan dras upp och bränns eller läggs att torka så att den förstörs. Rotkapning och uppgrävning är bäst att utföra på våren, då plantorna är små.
  • Plöjning, kultivering eller jordfräsning: Kan vara lämpligt om marken är ointressant ur natursynpunkt. Även med dessa metoder måste du följa upp bekämpningen 2 - 3 gånger per säsong. Det är en fördel om kemisk bekämpning utförs på våren då det är lättare att behandla varje planta om de hunnit växa sig så höga. Senare på säsongen kan du kombinera slåtter och mer kemisk bekämpning: hugg ner plantan och påför en liten mängd bekämpningsmedel på den kvarvarande stjälken, för att ta kål på växten.
  • Sprutning: bör inte göras eftersom all växtlighet på platsen dör. När fröbanken gror får jätteloka ett försprång och gynnas i stället för att utrotas.
  • Stämpling eller avstrykning: Innebär individuell bekämpning av varje exemplar av växten. Det går åt mindre mängder preparat och preparatet hamnar bara där det är avsett att det ska göra verkan.
  • Kemisk bekämpning bör så långt som möjligt undvikas. Vid kemisk bekämpning får bara godkända preparat för syftet användas. Vissa preparat kräver särskilt användningstillstånd för spridning. Inom vissa områden är det förbjudet att sprida kemiska bekämpningsmedel.
  • Övertäckning: Du kan skotta ett 25 - 30 centimeter tjockt lager lerhaltig jord över plantan som bekämpning.
  • Toppkapning: Ska utföras sent på sommaren då växten blommar men inte hunnit sätta frö. Blomställningar kapas högt upp på stammen med en grov kniv monterad på ett långt skaft.

Se till att du har markägarens tillstånd att bekämpa.

Vilka regler gäller?

Naturvårdsverket har särskilda föreskrifter med allmänna råd för kemiska bekämpningsmedel. Tänk på att det kan krävas tillstånd i förväg innan kemisk bekämpning får utföras.

Kontakta miljöinspektör via Kundtjänst om du är osäker på vilka regler som gäller.

Mer information

För mer information om arten jätteloka.

Läs mer: Naturvårdsverket - jätteloka Länk till annan webbplats.

Svarthuvad snigel, en invasiv art som kan göra skada i vårt område.

Svarthuvad snigel (Krynickillus melanocephalus) är en främmande art som upptäckts i vårt län. Det faktum att arten förekommer med så pass hög täthet och i närhet till privata trädgårdar tyder på att arten potentiellt kan bli ett problematiskt skadedjur. Därför är det speciellt viktigt att kartlägga snigelns utbredning och öka rapporteringen av arten till Artdatabanken. Hjälp gärna till med detta!

Läs mer: Rapportera invasiva arter: www.invasivaarter.nu Länk till annan webbplats.

Ursprung i Kaukasus

Svarthuvad snigel, med ursprung i Kaukasus, är en invasiv främmande art som endast har upptäckts på ett fåtal ställen i Sverige, däribland i Söderhamns kommun.

Hur ser svarthuvad snigel ut?

Svarthuvad snigel känns igen på sitt svarta huvud och i övrigt gråaktiga kropp. I form och storlek är den ungefär som en åkersnigel och kan bli upp till 45 millimeter lång. Arten är sensommar- och höstlevande.

Bekämpa svarthuvad snigel

Den metod som verkar vara mest effektiv idag för bekämpning är att samla in och döda sniglarna och deras ägg. Bekämpningsmedel rekommenderas inte då de skadar andra sniglar och även andra djurarter. Se till att du har markägarens tillstånd att bekämpa.

Reportage om sökning av svarthuvad snigel

Under hösten 2021 sökte Länsstyrelsen Gävleborg tillsammans med spårhundar efter snigeln i Vallvik, Söderhamn och i Järvsta, Gävle. Reportage från SVT Gävleborg gjordes på den senaste platsen.

Se mer: Reportage från SVT Länk till annan webbplats.

Mer information

För mer information om arten.

Läs mer: Svarthuvad snigel – Naturvårdsverket Länk till annan webbplats.

Parkslide.

Parkslide (Reynoutria japonica, tidigare Fallopia japonica) är en bambuliknande växt som främst växer i södra Sverige, men finns etablerad längs med Norrlands kuststräcka. Växten har mycket stor spridningsförmåga som snabbt kan ta över områden och tränga undan andra växter. Den förökar sig genom rot- och stamdelar och kan sprida sig med mycket små fragment. Söderhamns kommun rekommenderar därmed starkt att markägare avstår från att plantera parkslide på sin mark.

Hur ser parkslide ut?

Parkslide är en stor, flerårig växt som kan bli mellan 50–250 cm hög. Den har ett bambuliknande växtsätt med riklig grenighet. Stjälken är ljust grön eller rödbrun, grov, ihålig och något förvedad. Bladen är breda med äggrundad form. Parkslide blommar i september-oktober med vita, ibland rosa blommor. Växten kan lätt förväxlas med jätteslide som har grövre stjälk och större blad, även den är invasiv.

Markägarens ansvar

Parkslide omfattas idag inte av den lagstiftning som rör invasiva främmande arter (EU-förordning nr 1143/2014). Markägare har därmed ingen skyldighet att bekämpa arten.

Hittar du mördarsnigel på kommunens mark är vi tacksamma om du anmäler det till Kundtjänst Länk till annan webbplats..

Bekämpa parkslide

Bekämpning riskerar att leda till ökad spridning. Växten kan reagera på bekämpningsförsök och i stället skjuta nya skott, många år efteråt. Den kan spridas med mycket små växtdelar, ner till mindre än 1 mm stora. Naturvårdsverket och Söderhamns kommun rekommenderar att avstå från bekämpning av parkslide på grund av detta.

Om markägaren väljer att bekämpa parkslide krävs det att precis hela plantan tas upp ur marken. Avfallet ska läggas väl förslutna i plastsäckar och kastas i separat container på Långtå återvinningscentral i Söderhamn. Rengör redskap och kläder efteråt. Risk finns att samma procedur behöver upprepas under flera års tid då bekämpningen är seglivad. Se till att du har markägarens tillstånd att bekämpa.

Mer information

För mer information om arten.

Läs mer: Parkslide - Naturvårdsverket Länk till annan webbplats.

Blomsterlupiner.

Blomsterlupin (Lupinus polyphyllus) är en mycket väl etablerad invasiv växt i hela landet. Den trivs och växer längs vägkanter, i järnvägsbankar och trädgårdar där den konkurrerar ut andra inhemska arter. Arten gödslar även marken med kväve, vilket förändrar marktypen och därmed livsmiljön för många växter ex. skyddsvärda ängsblommor. Dessutom har arten en förmåga att locka till sig pollinerare som i andra fall skulle ha pollinerat andra växter på platsen.

Hur ser blomsterlupin ut?

Blomsterlupin är mellan 50–120 cm lång och har långa bladskaft med 9–18 lansettliknande blad som är 7–15 cm långa, 1-2 cm breda. Blomställningen kan bli mellan 6–40 cm hög och innehålla upp till 200 blommor. Blommorna är blåa, violetta, vita och rosa.

Markägarens ansvar

Blomsterlupin omfattas idag inte av den lagstiftning som rör invasiva främmande arter (EU-förordning nr 1143/2014). Markägare har därmed ingen skyldighet att bekämpa arten.

Hittar du blomsterlupin på kommunens mark är vi tacksamma om du anmäler det till Kundtjänst Länk till annan webbplats..

Skyddsföreskrifter

Blomsterlupin innehåller alkaloider som kan vara skadligt för betesdjur, men även allergiframkallande för människor.

Bekämpa blomsterlupin

Vid mindre bestånd kan växten grävas upp med spade eller dras upp försiktigt. För större bestånd är det lämpligare att slå av växten flera gånger under säsongen med början innan fröna har släppt. Avlägsna växtavfallet från platsen för att minska att näringen stannar kvar och gödslar marken. Se till att du har markägarens tillstånd att bekämpa.

Mer information

För mer information om arten.

Läs mer: Blomsterlupin – Naturvårdsverket Länk till annan webbplats.

Sprängört.

En annan art som du som medborgare och markägare i Söderhamns kommun bör se upp med är: Sprängört (Cicuta virosa).

Mer information om sprängört

Sprängört är inte upptagen som invasiv, men dess giftighet och förekomst vid bland annat Färssjön gör att vi vill omnämna den i detta sammanhang. Vid hantering av sprängört ska man använda handskar och tvätta händerna noga efter kontakt med växten.

Läs mer: Sprängört – Giftinformationscentralen Länk till annan webbplats.

Senast uppdaterad: 30 maj 2022
Bo, bygga, miljö och trafik

Kundtjänst

Kundtjänst svarar på samtal till 0270 - 750 00.
Vi tar emot besök på Faxholmsgatan 3.

Hos kundtjänst finns en dator som du kan använda för att göra korta ärenden: söka information, fylla i kommunens formulär, använda våra e-tjänster och lämna eller rösta på e-förslag.

Om du har en funktionsnedsättning eller är i behov av stöd eller hjälp i telefonsamtal kan du ringa till oss med hjälp samtalsförmedlande tjänster.

Kontakt Söderhamns kommun

Kundtjänst och telefonväxel
Telefon: 0270-750 00
E-post: kundtjanst@soderhamn.se

Postadress:
Söderhamns kommun
826 80 Söderhamn